Det är liv, som det är.
Att sätta ned fötterna en morgon och veta att allt det mod du bär kommer krävas, Se fåglarna och önska att det fanns ett så mycket enklare svar. Luta huvudet mot ödet, andas och lyssna på nya ord som strömmar ut.
Att lära sig nya steg i en gammal form. Fortsätta genom alla scenskiften och förändringar. Hålla en hand som rymmer en värld av skratt. Se livet bli så mycket mer.
Att vila sig mot jorden och säga ja. Leva och fortsätta tills ögonen blivit en trött skugga av ett lyckligt liv. Blunda och se gnistan av ett mod. Som krävdes och fanns. Som skapade existens med ett enda svar.
Om din röst sa väg
När vi sluter ögonen den natten kommer ur själens orörda punkt en liten pust av det okända. Sveper oss in i framtid och vi håller taget.
Hoppas på att stup ska sluta i vingslag och att värmen ska stanna bara en stund till.
Lutar huvudet mot ödet, andas och lyssnar på den historia vi hamnat i.
