Skull
Instame
Jag har också börjat med instagram nu, där heter jag whybat.
En av mina första bilder är från min födelsedag, som firades med en cigarr vid havet. Vi på bilden blev speciellt glada över att Padron cigars som är ett fint märke gillade bilden.
Såhär fint är det hemma hos mig där jag bor nu. Alltid när jag kommer till den här utsikten knäpper det till i mitt bröst och jag vet att allt är okej. Allt är som det ska. Havet här är som ett kalejdoskåp. Ett magiskt solnedgångsland där havet är miljoner av skiftande nyanser i ständig rörelse.
När jag var sängliggande en dag så målade jag en skvättros. Att måla rosor vill jag bli riktigt rysligt bra på. Och på att måla vatten. Så den här får pågå ett tag till, tills jag lärt mig.
Paus.. nej.. liv
Sen livet helt stannade upp en majdag så har jag varken ritat eller bloggat, eller för den delen gjort mycket annat heller.Jag har tittat på en miljon romantiska komedier och andats istället. Efter ett tag börjat rensa ogräs. Burit tunga saker. Sökt jobb. Ordnat lägenhet. Så för några dagar sen målade jag första bilden.
Det är så lustigt med livet. Man börjar och avslutar kapitel som egentligen inte har början och slut. För de är vi pågående. De är våra liv, med en början och ett slut trots att vi säger börja och avsluta miljoner gånger. Trots att jag tror att det stannade dagen regnet kom och kanske först om ett tag börjar igen.
Och det är nog lite bra. Det att det pågår någonstans runt oss när vi inte tror det. Det är nog lite bra.
Först bilden föreställde förresten bloggaren Bokkei. Jag uppskattar så mycket att hon visar hur hon gör och medan hon gör. Sprider kunskap mellan bilderna. Det är fint det.
Det är så lustigt med livet. Man börjar och avslutar kapitel som egentligen inte har början och slut. För de är vi pågående. De är våra liv, med en början och ett slut trots att vi säger börja och avsluta miljoner gånger. Trots att jag tror att det stannade dagen regnet kom och kanske först om ett tag börjar igen.
Och det är nog lite bra. Det att det pågår någonstans runt oss när vi inte tror det. Det är nog lite bra.
Först bilden föreställde förresten bloggaren Bokkei. Jag uppskattar så mycket att hon visar hur hon gör och medan hon gör. Sprider kunskap mellan bilderna. Det är fint det.
