Om din röst sa väg

När vi sluter ögonen den natten kommer ur själens orörda punkt en liten pust av det okända. Sveper oss in i framtid och vi håller taget.

Hoppas på att stup ska sluta i vingslag och att värmen ska stanna bara en stund till.

 Lutar huvudet mot ödet, andas och lyssnar på den historia vi hamnat i.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0