När jag såg världen genom dina ögon var den kalejdoskop
När jag var liten packade vi in hela våra liv i en brun saab någon gång kring midsommar. Sen packade vi in oss själva mellan grejerna och försvann från allt var stad hette under många långa sommarveckor. Vi åkte till stället som inte hade dricksvatten eller toalett, men ett utedass som rymde en värld, en sjö och så Moster Britta. Kvinnan som kunde cykla till världens ände (staden 3 km bort) och slå gräs med lie.
Hon lät oss skapa en värld där, med gruvor över hela tomten och bröllop i vardagsrum. Hon fanns med när vi lärde oss hugga ved. När vi fiskade kräftor med gamla släktingar ingen annan visste banden till. När det regnade, när solen sken. Hon gick med mig på adventsmarknad varje jul och såg mig köpa trasiga tuggummimaskiner. Lärde mig älska Stockholms alla varuhus.
Och så lärde hon mig något som var viktigare än allt annat. Hon lärde mig att man kan fira jul vid midsommar och ge födelsedagspresenter från sommaren vid jul, man kan leva precis som man vill. Det finns inga regler förutom kärlek och att man inte badar direkt efter maten. Och vem som än dömmer en så ska man minnas det.
Speciell är det finaste man kan vara, och hon är nu bortom döden speciell för mig
.
Kommentarer
Trackback
