Han såg allt bakom horisonten med blinda ögon

 
 
Höst kanske gör att man ritar mörker. När jag åkte tåg hem imorse låg dimman tät över Upplandsslätten. Hela världen var täckt i tjockaste rök, bara kala grenar stack ut i det grå. Då är det ju lite så att man längtar någonstans där det är mindre iskallt, mindre grått och mindre mörkt. För det är mörkt när man vaknar, mörkt när man somnar. Mörkt innan jobbet, mörkt efter jobbet. Jag längtar till Paris. Längtar efter att sitta på en uteservering och höra nya språk. Leta ord man kan och nya sätt att ta sig fram.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0