Det är som att solen inte kan säga något mer. Som att månen slutat tala och Gud tystnat för en sekund. Som att ingenting kan sägas förutom ditt namn. Det är som att gator blivit vägar vägar vägar och alla leder till dig. Som att alla vakna sekunder visar dina sidor och alla drömmar viskar legender där du spelar alla roller.

Och om fåglarna tystnar, bergen faller samman och floder svämmar över till hav och åter hav. Då står det ändå kvar, på en berggrund någonstans, att liv är liv blott i dina händer. Kärlek är kärlek i dina armar och tid är tid när den räknas i dina ord. Dina ord och dina ögon. Snö som faller. Igen och igen.