stillheten

New girl är den nya grejen för mig, jag har fastnat helt i den serien. Och istället för att försöka kravla ut så satte jag mig igår till rätta och kladdade i min lilla moleskinbok framför några till avsnitt. Det blev den här bilden.

Den här morgonen tog jag mig dock ifrån min plats på stolen tillräckligt länge för att färga håret. Nu är det fullt av röd passion. Jag hoppas på att namnet ska göra mig till en eldig och härlig kvinna. Vilket jag redan borde vara eftersom jag alltid har samma färg.

Morgon ryktades vara temat för denna torsdag, men vart och hur och när det vet jag inte. Min bild är här i alla fall.

Den här morgonen var ett regndis och ett regnrusk. Men något jag tyckte lyste upp var artiklarna om 40 000 människor som samlats i Oslo och sjungit "Barn av regnbuen". När hat vänds till kärlek känns det som att vi människor är rätt ute. Det är kanske det kvinnan på min bild vilar i, att det finns kärlek som gror upp i trägolvets springor och asfaltens sprickor.

// Du ser väl färgen? Gräset. Löven. Hur himlen sträcker sig och ser. Alla vingslagen. Livet. Dig.//

I kyrkoåret är det just nu tid för att psaltarpsalmen om den gode herden ska läsas. Jag minns den från att ha läst den på ett ålderdomshem för några år sen. Förra året när jag också tänkte på den så skrev jag en text. Så här gick den:

"Det sitter ett svart får på vår jord. Det bär en alldeles unik egensinnighet. Strövar bort från skocken, prövar varje liten del av skapelsen under sina klövar och försöker tänja alla gränser det kan hitta. Det tror sig alltid vara lite smartare än världen, lite större än en björn. Det kan flyga i sitt huvud, det kan älska en dröm så mycket att det måste jaga den ett helt liv.

Det sitter ett svart får på vår jord och det är alldeles likt vår mänsklighet.

Det sitter en herde bredvid en fårskock någonstans. Han andas ut liv i luften, ger näring i gräset och känner varje får. Det svarta fåret jagar ibland förbi igenom skocken. Berättar om att sanningen är hittad och nu bara lite letande till så är allt klart sen. Skrattar och ler och rullar vidare ut i nya äventyr.

Det svarta fåret stannar ibland upp i natten. Skriker och gråter och hittar inte hem. Det gråter för att det har ryckt av den vackraste blomman, tappat sina finaste drömmar och inte längre minns vägen det ville ta. Herden hör det och viskar:

När du är klar står jag och väntar här, och till dess är jag med dig vart du än är."

Jag har dansat folkdans en del år och har en fin hatkärlek till fiolen. Nu på kvällen har jag haft som underhållning att rita en fiol, som jag visar i liten liten bild eftersom den är precis väldigt liten. En lite större fiolbild är den här, som inte alls är lika självklart en fiol. Men det är det.

Det doftade granskog. Ljuset silades genom grenar. Luften var full av fukt och pälsen strök vattendroppar från några grässtrån. Han hade väntat så länge nu på djuret vars päls hade färgen av en murknad stubbe, ögon djupet av den mörkaste tjärn och röst styrkan av en vind som fäller alla träd. Vintern hade gett vika för vår bara några dagar tidigare. Likt en väckarklocka hade solen väckt allt till liv igen. Och väckt ur vinterns dvala borde han vara där nu, stå i gläntan och vänta.

Han väntar nog där nu, hans tjärnögon vilandes i solen.

----------------------------------------------------------------------------------

Den här torsdagen har Smäm bestämt temat och på hennes blogg hittar du till andra bidrag. Mitt består av en björn och en varg som ser varandra igen.

Sent torsdagstema presenteras som skiss. Temat valdes av Nollfemnolltvå och är "Jag i en serie". I en serie skulle jag nog vara tänkaren, så jag är här mig själv i serieversion gestaltandes Rodins tänkaren.

Anledningen till att min torsdagsbild blev så sen är denna:

Idag har jag tittat på Ruohei Hases bilder, vilket inspirerade mig till denna. Hase är verkligen imponerande i färgsättning tycker jag. Användandet av toner är magiskt.

Den här bilden slutade jag med på min tidigare blogg, så då börjar vi där jag slutade. Det är en bild från min utställning "Strömmar av verklighet". Den finns på "Culturen" i Västerås 2-27/4.